fyrtiotvå
På begäran utav min farmor (Som troligen är min enda läsare), så ska jag nu skriva ett litet inlägg då de var ett bra tag sedan jag gjorde de. De är nämligen så att vår fina lilla guldklimp har nu kommit och jag försöker anpassa mig till ett liv som tvåbarnsmamma. Vilket inte är helt lätt, min kropp tog mycket stryk utav graviditeten och de är nu de senaste dagarna jag börjar känna mig lite halvt ogravid! (HAHA)
Förlossningen gick bra, hade lite förkänningar den 2 mars vid ca 11 tiden, sedan var de lugnt. Vid närmare 18 började det känns igen och ta i mer å mer. Vid 20 ringde jag förlossningen och sa att jag hade ca 6 minuter mellan värkarna å att dem höll i 50 sekunder vardera. Ja som omföderska så var de kanske dags att åka in då. Men jag stannade hemma en stund till. Skrev med mamma lite på facebook att hon kanske borde göra sig i ordning för att sova här då i och med att linnea redan sov. Jag börja städa å dona i hemmet och när jag fick en värk så ställde jag mig bara å luta mot dörrkarmarna och sedan körde jag på igen. Icke sa nicke att jag tänkte ta de lugnt. Min mamma kom vid ca 21:30 och tyckte inte alls att jag såg ut att ha de ont. Nej emellan värkarna mådde jag ju som vanligt. Men hon ångrade sig när hon såg att jag fick en värk. Vi åkte in till förlossningen, jag tvingade patrik att köpa en extra dosa snus på vägen. Känner ju honom och vet att han snusar mer än vanligt om han är uppspelt eller tillexempel uttråkad. Vi kom in till förlossningen. Hann precis komma in till förlossningen så fick jag en värk, vid de här laget började de bli jobbigt att gå. De kommer en barnmorska och möter oss i dörren, och hon säger till en kollega " de här är en omföderska, hon har det jobbigt. Varför hon sa de minns jag inte. Fick ett rum och klart som fan skulle de vara längst bort i korridoren! Tog 100 år att gå dit ju! Vi kom in i rummet och jag fick byta om och lägga mig ner. Vi skulle vänta på skiftbyte, så att vi fick barnmorskan vi skulle ha hela natten fick "skriva in" oss.
Hon kom, hon hette Kristina. Hon undersökte mig å sa att jag var öppen 3 cm. Va besviken jag blev! Bad henne genast att hämta pilatesbollen, den hade jag även med Linnea, då gick jag från 2 cm till 10 på bara några minuter. Satte mig på bollen och börja gunga, Patrik kom och satte sig med en stol brevid och så ställde vi upp datorn i sängen. Vi startade en film och varje gång jag fick en värk så höll jag hårt i sängen som stog framför och Patrik gnugga mig på ryggen. Nu började de göra ONT!! Tryckte på rödaknappen och Kristina kom. Jag bad om att få lustgas och så kolla hon hur mycket öppen jag var. Mycke riktigt hade öppnat mig till 5 cm. De var väl helt okej. Sedan rulla allt på, ont som fan gjorde de hela tiden, gungade runt på den där bollen och till sist gick de inte mera. Jag ville testa epidural, så spännande. Något jag ångrar DJUPT idag. Hemsk stor jävla nål som skulle in i ryggen, jag var livrädd så jag såg ju i mig så mycke lustgas jag kunde. Under tiden jag fick epiduralen så öppnades jag från 6 cm till 10, så precis när jag fått den så var de bara dags att kryst. Skiten hann inte ens börja värka! Så de var bara massa smärta i onödan! Fy på epidural.
Kan säga att denna gång gjorde de SÅ JÄVLA MYCKET ONDARE än med Linnea, och med henne så hade jag ingen smärtstillande. Efter ca 45 minuter så kom Joline till världen klockan 02:59 den 3 mars 2012, hon vägde 4000 gram och var 50 cm lång, en riktig knubbis. Kära lilla barn, nu är du här <3
Vi stannade en stund på förlossningen för att sedan åka upp på BB och sova lite. Vi åkte hem samma dag. Joline var beräknad den 2 mars, så inte illa pinkat med bara 3 timmars försening :) Hade räknat med att gå över flera veckor. Så som sagt försöker nu anpassa mig till att vara tvåbarnsmamma, och än så länge är de riktigt mysigt. Jag och min fina familj <3
xoxo over and out
Kommentarer
Postat av: anna
Hejsan vännen. Jag är också trogen läsare. Hoppas allt går bättre med tiden. Jag och erik får åka med magnus ner en måndag så kan vi ses en hel dag. Kram
Trackback
